Ett tack och en video

 
 
Först och främst - TACK - för all respons på mitt förra inlägg. Ni har kommenterat på facebook, mejlat och skirvit i kommentarsfältet så jag blir helt rörd. Ni är så kloka och fina! ♥ På fredag åker jag hem till min familj, kramar om dem och kör lite skoter. Det känns bra.
 
Annars så jobbar jag på här på skolan, repar in repertoaren med ny trummis i bandet och ser fram emot vårens spelningar. Det är en gedigen spelplan runt om i landet. Lovade ju även en video från vår spelning i London, så här kommer den. On the sunny side of the street, en av mina absooluta jazzfavoriter!

När ett litet djur dör

 
I helgen ställdes min familj inför ett svårt beslut. Min lilla hund som jag köpte för 12 år sedan blev dålig och vi bestämde oss för att avliva honom. Elvis har bott hos mamma och hennes sambo i Norrland och jag var inte hemma när det hände. Att ta ett sådant beslut över telefon tillsammans med en ledsen mor var overkligt. Jag var inte alls beredd på den sorg som skulle komma.
 
Det är en annan sort sorg än jag tidigare upplevt när någon gått ur tiden. Det är ju inte en människa som kunnat uttrycka sig och vara självständig. Utan istället någon som hela tiden, varje dag varit beroende av en. Mänskliga relationer kanske inte innehåller samma kravlösa kärlek som relationen mellan ett husdjur och dess ägare? Och för många människor är relationen till ett djur det närmaste vi någonsin kommer upplevelsen av villkorslös kärlek. 
 
Ändå slås jag av tanken "det är ju bara ett djur".. hur kan en känna så enormt mycket sorg över ett husdjur!? Men det gör jag.. för han var viktig, han sågs som en familjemedlem, en bästa vän och var så enormt älskad. Hela vardagen är liksom rubbad. Rutiner och vanor helt ur fas. Ingen att spara ett hörn på smörgåsen till, ingen som tjatar om att få gå ut direkt efter maten, ingen som trängs i sängen och som puttar upp dörren med sin lilla nos. Inegn som kommer och hoppar upp i ens knä så fort en sätter sig ner, inget koppel hängande i hallen. Ingen att akta sig för så en inte kliver på honom när han ligger på golvet och hoppas på att något gott ska trilla ner från köksbänken. Ändå hör jag hans tassande lilla ljud efter mig var jag än går. Vänder mig och tittar efter honom, frågar mamma hur han mår. Det är en enorm tomhet.
 
Jag köpte Elvis när jag gick i tvåan på gymnasiet. En tid när livet var ganska jobbigt. Och det här låter kanske sjukt men han räddade mig! Han förde familjen samman och var någon att ta hand om. Och som dessutom gav så enormt mycket kärlek tillbaka. Han älskade alla han mötte och var med på allt. Studenten, uteserveringar, skoterturer, luciatåg, hälsat på mormor på ålderdomshemmet och spridit så mycket glädje hos de gamla. Älskade lilla djur, hoppas du mår gott i hundhimmelen. Att du får springa fort och jaga sjöfåglar. Att du får ligga på rygg och bli kliad på magen. Att du får äta allt du vill utan att någon människa stoppar dig.

Liknande inlägg

Hurra för allt!

Förra helgen ställde Annika och Amanda till med fest.
 
Jag lockade håret för jag tänkte att om en ska på en fest som heter Hurra för allt får en lägga manken till.
 
Plattångslockar blir ju aldrig lika bra som pincurls, men utan framförhållning får det bli så ibland.
 
Efter ombyte såg jag ut såhär.
 
Och Fredrik tog på sig sin frack.
 
På festen möttes vi av guldväggar och en glad Johan.
 
Gulliga!
 
Annika dokumenterade såklart.
 
Clara hängde i köket, som det så ofta blir på fest.
 
♥♥
 
Unn och Emelie var också där.
 
Bloggarna poserar.
 
Gullig.
 
Sedan satt jag på golvet med Sarah och Amanda. Fin liten fest direkt efter nyårsafton alltså, bra grej!