Ett möte.
oj! vilken grej! jag måste säga att det var modigt att gå fram och hälsa. det hade jag nog knappt vågat.
Vad du är härlig Karoline. Modigt gjort. Om du skulle möta honom fler gånger så tror jag helt säkert att du vågar gå fram o berätta vad du tänkt.
Bamsekram till dig o William
Hej! Jag brukar läsa din blogg ibland, men inte kommentera. Tycker det är läskigt ju! Men nu så! En gång råkade jag dansa precis bakom Håkan på en klubb i göteborg. Jag höll på och dö och han dansade skitmycket så han stötte emot mig hela tiden. Gud, jag dog och dog. Sen när jag skulle gå ut från klubben så var det jättesmal korridor och han var på väg in så vi möttes liksom. Jag kände att jag var tvungen att säga något, hur fantastiskt han är och så. Men jag kom inte på något så jag klappade honom lite på MAGEN bara och sa "hejhej". Jesus, stackars honom! Men han log och skrek "ha det så bra" efter mig ändå. Haha. Han framkallar känslor han!
Många kramar!
Vilken rolig grej! Jag tror inte jag skulle vågat gå fram och hälsa sådär, det var modigt gjort.
wow, mycket modigt att gå fram ändå. men vad sa han då?
Åh, vad modig du var! Jag hade nog blivit alldeles stum och inte vågat säga något, fan vilken grejj asså, jag blir avens! Men fint för din skull, jag är glad för din skull :).
oh gumman..hehe! Gulligt ändå!
åh!
Åh, jag tänker på när vi tog hans autograf under Göteborgskortersen för X antal år sedan. Då var han i princip bara känd för "Känn ingen sorg för Göteborg". Ska du på hans konsert på Liseberg i September?
Kram
Daniela
Å, nej jag ska ju inte på liseberg då :( Är uppe i Piteå och det blir för långt att åka. Hade verkligen velat men :(
